TV-frågesport
Varje säsong vi tittar på härstammar från beslut som fattades på 1950-talet.
En frågesport om television själv: hur serier produceras, varifrån TV-uttrycken kommer och vilka experiment som blev vanor. Den passar alla tittare, oavsett vilka serier du växte upp med.
Visste du att?
- Den första lagliga TV-reklamen i USA sändes den 1 juli 1941 före en basebollmatch i New York. Den varade tio sekunder, visade ett urverksansikte över en karta över landet och kostade klocktillverkaren Bulova bara nio dollar totalt.
- 'Sesame Street', som först visades 1969, var ovanlig eftersom forskare testade dess segment på barn innan sändning. Om unga tittare tittade bort från skärmen under ett test skrevs sekvensen om. Metoden gjorde den till ett av de mest studerade programmen i TV-historien.
- Fjärrkontrroller är äldre än många tror. En trådbunden modell som hette Lazy Bones kom på marknaden 1950, och en trådlös som användes en ljusstråle följde 1955. 1956-versionen fungerade med höga pipande ljud från små metallstavar, vars buller gav 'klickern' sitt namn.
Hur TV-serier kom att se ut som de gör
Television var inte verk av en enda uppfinnare. Efter de mekaniska experimenten under 1920-talet överförde amerikanaren Philo Farnsworth den första helt elektroniska bilden 1927, och ingenjörer i flera länder förbättrade idén. I november 1936 började BBC världens första regelbundna högupplösta service från Alexandra Palace i London. Regelbundna program, scheman och tanken på en veckovisa seriekoncept följde snabbt.
Säsonger, piloter och format
En series utformning beror på var den produceras. Amerikanska nätverken beställde traditionellt en testpilot och sedan en säsong på cirka 22 avsnitt som visades mellan höst och vår. Brittiska serier var vanligtvis mycket kortare, ofta sex avsnitt skrivna av en eller två personer. I Latinamerika berättar telenovela en helt sluten historia under ungefär hundra eller fler avsnitt och slutar sedan, till skillnad från en såpopera som är utformad att köra utan slut.
Att räkna publiken
Eftersom annonsörer betalade för de flesta program behövde televisionsbolagen veta vem som tittade. I USA började Nielsen-företaget mäta TV-publiken 1950, först med dagböcker och senare med mätare kopplade till apparater i provhemmen. En rating är procentandelen av alla hushåll som tittade på ett program. Den största publiken för ett skrivet avsnitt där var fortfarande finalepisoden av komediserien M*A*S*H 1983, sedd av cirka 106 miljoner människor.
Från scheman till streaming
I decennier var tittarna tvungna att sitta framför TV:n vid rätt tidpunkt. Hemmavideobandspelare sent på 1970-talet introducerade tidsförskjutning, och DVD-boxuppsättningar uppmuntrade senare människor att titta på flera avsnitt i rad. Streamingtjänster anlände 2007, och från 2013 började vissa släppa en helt säsong samma dag. Manusförfattare svarade med längre, mer sammanhängande historier, och personen med den övergripande kreativa kontrollen över en serie blev känd som showrunner.